Buzz Lightyear

Minns ni filmen Toystory?

Jag verkligen älskar Buzz's "spririt", hans självförtroende och mission i livet är verkligen osvikligt.

Spinner vidare på förra veckans tema om förväntningar eller snarare prestationer.

Vi lever ju i ett samhälle där prestationer är viktigt och man värderas oftast utifrån det.

Jag tycker detta är väldigt intressant, har sett det på så nära håll i min familj där vi har några presterare. Dem älskar utmaningar, tävlingar och tränar hårt för detta. Men man är ju aldrig bättre än sin senaste seger...då är man älskad och allt är på topp.

Har man dock oflyt en dag är man inte längre att räkna med och många vänner försvinner med vinden. Precis som på isbergsbilden i förra inlägget ser folk bara toppen och inte allt slit innan/ allt det som låg under.

Men det är ju trots samhället som formar oss. Tex nu med Covid när vi inte kan gå och träna i samma utsträckning som tidigare eller visa för omvärlden att vi har råd att åka på exotiska resor, då verkar det som det slår slint på en del.

Bilden i detta inlägget är ju från Toystory som jag började att prata om ,när jag såg bilden av en slump i ett annat sammanhang instagram häromdagen då jag mindes jag filmen så väl

(ja, jag gillar tecknat😉 ).

Woody som är cowboydockan och huvudpersonen är ledsen för att hans ”husse”/barnet tröttnat på honom till förmån för den nya leksaken - Buzz lightyear.

Vi lämnar själva historien här, för jag minns Buzz hur han så härligt okuvlig och självklar han är jordens räddare - han är Buzz Lightyear. Dem andra leksakerna skakar lite på huvudet, dem har redan gått igenom det som Buzz har framför sig.

Det är så härligt befriande , hur självsäker och glad han var.

Jag gör en jämförelse med mig själv som 5 -6 åring när någon frågade mig:

- Vad ska du bli när du blir stor ?

Då svarade jag helt självsäkert precis som Buzz

- Jag ska bli skådespelare , eller möjligtvis mannekäng för jag har långa ben.

Tillbaka till filmen scenen när Buzz råkar hamna i en leksaksaffär och upptäcker att han inte är den enda Buzz i värden …det finns många Buzz som lika okuvligt ska rädda världen,

hur deprimerad han blir.

Mitt hjärta blöder verkligen för honom i den scenen och hur hans självförtroende får en rejäl törn.

Men med hjälp av sina vänner ( leksakerna) hämtar han sig från sin depression och allt blir glatt och trevligt igen ( det är ju trots allt en barnfilm alla blir goa och glada).

Men återigen är vi inne på mindset, för det är här nyckeln är.

Men samma uppvaknade som Buzz får i leksaksaffären , får ju många av oss redan när vi börjar skolan och samhället formar oss.

Jag blev ju inte skådis😉 som ni redan vet men det ska jag inte skylla på skolan, det är ett annat kapitel…..

Trevlig helg

Maggie