illusionens isberg.

Söndagar = "food prepp".

Idag var jag ute och handlade mat inför veckan, söndagar är ju för mig en förberedelse dag.

Jag planerar veckan, handlar och lagar mat, sk food prep.

Jag mötte en ytligt bekant i affären och vi småpratade lite. Av en slump kom vi in på en gemensam bekant och det första som sägs om denna till mig är:

-Har du sett vad hon har gått ner i vikt?

Jag kom av mig lite för jag pratade just då om annat….

Ska inte hänga ut någon här utan det som gjorde mig betänksam är hur ytligt vårt samhälle är.

Det är ju ingen nyhet men ändå lika tråkigt varje gång det bekräftas.

Likadant är med maten, jag får ofta höra äter du fortfarande enligt ”din metod” ? Går det bra?

Det är väl i sig inga negativa frågor utan det är nog snarare en artig konversation. Men i samband med dessa frågor kommer även, vad duktigt du är som gör matlådor.

I nästa andetag det skulle jag aldrig orka med, det är tar för mycket tid, jag får inte ihop det osv. jag borde nog äta nyttigare men jag vill inte / kan inte avstå från… osv…

Ungefär samma resonemang som med träning,

för ett tag sedan hörde jag någon jämföra sig själv med en person på elitnivå och sa till mig,

oj vad den är stark, det blir svårare för mig att bli det.

När jag då påpekade att det är ingen slump att den personen är stark som tränar 15-20 h i veckan och har gjort i många år. För det räcker ju inte med att tänka tanken det behövs ju en handling för att något ska ske

Så länge man själv mår bra och är nöjd med det man är och gör, så är det väl toppen =) ,

då behövs ju inga förändringar. Men vill man ha en förändring så är vägen inte dit spikrak.

Dem man ser som kämpat under lång tid och närmar sig sitt slutmål, dem har inte hamnat där av en slump.

Jag tycker denna bild som jag hittade på nätet säger exemplifierar detta väldigt bra.

Maggie